Ida och Thea hade så kul en dag att de satt i samma rum och skrev till varandra på varsin dator. Vi presenterar stolt: "Valrossen från landet Millenia"
Det var en gång för inte alls länge sen i den vackra dalen Millenia.
Vid den kända sjön Blötia levde en valross som inte var vilken valross som helst.
Hans namn var Frank och han levde på falukorv, till skillnad från alla andra valrossar, som åt
de speciella apelsinerna på ön labamba. Frank älskade att
skratta åt de andra valrossar, som var tvungna att simma till ön för att hämta sina apelsiner. Frank däremot behövde bara ta ett hopp över den lilla ån precis utanför sin stubbe så var han framme vid det allsmäktiga falukorvsträdet.
Men en dag, när han precis skulle plocka två eller tre falukorvar till frukost,
var de slut.
Trädet var helt tomt och det fanns ingenting att äta. Frank var jättehungrig och visste inte vad han skulle göra.
- Pip! sa hans fru.
- Vad menar du? undrade Frank.
Hans fru såg skräckslaget mot en punkt två ca två meter över honom och skrek:
- FALUKORVSMONSTER!
Frank vände huvudet uppåt och såg det läskigaste han någonsin hade sett i hela sitt liv. Vilket är mycket då han var 249089586 år gammal.
Över honom stod en jättebebis med en gigantiskt vit blöja som luktade vanilj.
Odören spred sig vidare och bildade ett stort vitt täcke över den lilla dalen. I händerna hade den dessutom alla falukorvar som han började kasta mot alla valrossar som låg runt sjön Blötia.
Valrossarna, som inte åt falukorv blev helt förskräckta och flydde sjön bort mot ön där de skulle bo för all framtid. Frank visste varken ut eller in.
Nu var han helt själv med jättebebisen och det vita pulvret som låg överallt.
Till och med hans fru hade övergett honom.
Han bestämde sig för att ta sig upp på berget i den vita dimman för att där få en klar bild över
hela situationen.
När han började klättra upp för berget (vilket tog runt 4 år, för att han var en valross) märkte han att den vita dimman smakade ganska gott...
Han undrade om det var för att bebisen åt falukorv från det allsmäktiga trädet....hmmmm....nej, vaför skulle det vara så? Högst uppe på berget träffade han en liten eremit med långt vitt skägg och fötter som en björn.
Eremiten sa att han hette Anders och att han inte ville ha något med valrossar att göra.
Men när frank hade fjäskat en stund berättade gubben meningen med livet och hur han skulle få bort jättebebisen från dalen.
Planen var att det skulle lägga ett spår av falukorv till ön där alla andra valrossar låg, så att bebisen skulle drunkna på vägen, för att hans blöja skulle suga åt sig så mycket vatten, att han inte skulle kunna simma mer...
Planen tog några år att genomföra, men tills lut gick det och väck var bebisen.
Det enda som blev över var vita pulvret som visade sig vara kokain.
Nu är alla valrossar beroende och lever happily ever after
tillsammans i en eufori av färger.
Vid den kända sjön Blötia levde en valross som inte var vilken valross som helst.
Hans namn var Frank och han levde på falukorv, till skillnad från alla andra valrossar, som åt
de speciella apelsinerna på ön labamba. Frank älskade att
skratta åt de andra valrossar, som var tvungna att simma till ön för att hämta sina apelsiner. Frank däremot behövde bara ta ett hopp över den lilla ån precis utanför sin stubbe så var han framme vid det allsmäktiga falukorvsträdet.
Men en dag, när han precis skulle plocka två eller tre falukorvar till frukost,
var de slut.
Trädet var helt tomt och det fanns ingenting att äta. Frank var jättehungrig och visste inte vad han skulle göra.
- Pip! sa hans fru.
- Vad menar du? undrade Frank.
Hans fru såg skräckslaget mot en punkt två ca två meter över honom och skrek:
- FALUKORVSMONSTER!
Frank vände huvudet uppåt och såg det läskigaste han någonsin hade sett i hela sitt liv. Vilket är mycket då han var 249089586 år gammal.
Över honom stod en jättebebis med en gigantiskt vit blöja som luktade vanilj.
Odören spred sig vidare och bildade ett stort vitt täcke över den lilla dalen. I händerna hade den dessutom alla falukorvar som han började kasta mot alla valrossar som låg runt sjön Blötia.
Valrossarna, som inte åt falukorv blev helt förskräckta och flydde sjön bort mot ön där de skulle bo för all framtid. Frank visste varken ut eller in.
Nu var han helt själv med jättebebisen och det vita pulvret som låg överallt.
Till och med hans fru hade övergett honom.
Han bestämde sig för att ta sig upp på berget i den vita dimman för att där få en klar bild över
hela situationen.
När han började klättra upp för berget (vilket tog runt 4 år, för att han var en valross) märkte han att den vita dimman smakade ganska gott...
Han undrade om det var för att bebisen åt falukorv från det allsmäktiga trädet....hmmmm....nej, vaför skulle det vara så? Högst uppe på berget träffade han en liten eremit med långt vitt skägg och fötter som en björn.
Eremiten sa att han hette Anders och att han inte ville ha något med valrossar att göra.
Men när frank hade fjäskat en stund berättade gubben meningen med livet och hur han skulle få bort jättebebisen från dalen.
Planen var att det skulle lägga ett spår av falukorv till ön där alla andra valrossar låg, så att bebisen skulle drunkna på vägen, för att hans blöja skulle suga åt sig så mycket vatten, att han inte skulle kunna simma mer...
Planen tog några år att genomföra, men tills lut gick det och väck var bebisen.
Det enda som blev över var vita pulvret som visade sig vara kokain.
Nu är alla valrossar beroende och lever happily ever after
tillsammans i en eufori av färger.
