Saxx

Konstig dag i skolan idag. Alla bara liksom flöt runt. Men Calle var min räddare för dagen. Tack!
Ett tack till Henrik också och till Ida ni är snälla!

Sitter och tänker på när jag ska få mina händer sönderslitna imorgon, undrar hur det kommer att kännas. Förmodligen ohyggligt jätteont!  Kommer att ha märken i flera dagar.

Det är konstigt att människor är så beroende av närhet och ändå så sitter man helst ensam på bussen.

Undrar vad som skulle hända om man verkligen skrev precis allt som pågår i hjärnan på en sån här blogg? Skulle flera läsa då? Skulle man vilja läsa? Vilka obehagliga sanningar skulle inte kunna chocka?
Istället skriver man koder för att förbrylla. För att väcka tankar. Vill att människor ska förstå ändå fast man inte har sagt något själv. Den dumma gissningsleken som alltid leks.

Nu fick jag choklad av mamma, mums!



Man kanske ska börja skriva en sanning om det som pågår i huvudet i varje blogginlägg?
Sanningar kan också förbrylla om de kommer en och en.

Min sanning: Vara nära nog att känna värmen, men för guds skull inte nudda då bränner man sig.


Puss
Saxx