Realitet(?)

Jag är rädd, jag är rädd för att min bästa vän ska försvinna, tyna bort till ingenting, och jag....jag kan inte göra något åt det, eller kanske....men jag vet inte vad. Det är liksom slut inuti, slut på den positiva energi som annars alltid finns att ta av. Jag försöker....men lyckas inte. Tårarna....de som egentligen vill rinna ner för kinderna kommer inte. Jag kanske har spenderat för lång tid med att vara glad att jag aldrig kan vara ledsen längre, bara bitter.  Men nu.....inget, jag känner det men det vill inte.

Om det gick skulle jag bygga ihop dig.
Använda mina tårar som lim.
Lappa varje spricka med två pussar och en kram.
Låna ditt trasiga hjärta och värma det i mitt ett tag.
Ge dig mod, du kan få mitt om du vill jag vill inte ha det.
Det passar bättre på dig, jag klarar mig utan.
Jag skulle ta med dig till världens ände och bara vara.
Lämna mig inte.




Saxx

Kommentarer
Postat av: ida w

jag tror jag vet vem det syftas på.
det är sorgligt. och du skriver fint här

2008-03-29 @ 18:34:02
URL: http://idawalderlo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0