Saxx

vad kallas det när man liksom lutar sig
mot någon annans egna utrymme?
som om bådas egna utrymme är två säckar
fyllda med korn, som en sackosäck

eller när det är luddigt och stilla
som lugnet före stormen
när den ena sackosäcken uttrycker något
men man trots den tjocka dimman hör porlande vatten?

när avsaknaden av ljud får dig att känna
som ett frö i tryggt förvar
omkramad av jorden
ett tillstånd som inte är något tillstånd alls
ingen kategori
bara små korn
på högkant

eftersom utsidan går i cirklar
risken att det okända gör ont
men man bara vet

Vad kallas det?